Domen som skakade Sápmi

Domen i Svegs tingsrätt den 21 februari 1996 skakade om Sápmi. Den samiska sedvanerätten till vinterbete stod sig slätt mot markägarnas ”papper” på att de äger marken. En enhällig tingsrätt konstaterade torrt och sakligt att samebyarna i Härjedalen inte har någon rätt till renbete på huvuddelen av nuvarande vinterbetemarker. 

Samebyarnas sedvanerätt till renbete på privat mark som är en förutsättning för fortsatt renskötsel i hela sameområdet, visade sig vara en chimär. De signaler som tingsrättens dom sände ut till privata markägare i andra renbetesregioner där sedvanerättsfrågan är aktuell har lett till nya processer.

Sveriges sydligaste sameby, Idre, har en så kallad tredskodomdom emot sig. Privata markägare i norra Dalarna hävdade inför Svegs tingsrätt att samebyn inte har någon betesrätt överhuvudtaget på deras marker. Målet prövades inte i sak eftersom Idre sameby inte hade ekonomiska förutsättningar att driva en process.  Därav en tredskodom från Mora tingrätt, 2001.
I Tåssåsen sameby pågår Rätanmålet. Ett 40-tal privata markägare har stämt samebyn, i  augusti 1998,  inför Östersunds tingsrätt. Samebyn förlorade målet i Tingsrätten och har överklagat till Hovrätten.

Ekonomisk makt
Samerna har hamnat i en situation där privata markägare, med bistånd av allmänna medel, driver processer mot samebyar, som inte har någon möjlighet till rättshjälp. Tingsrättens dom i Sveg urholkar det folkrättsliga skydd samerna har enligt artikel 27 i FN-konventionen om politiska och medborgerliga rättigheter.

Överlevnadsfråga
Samebyarnas sedvanerätt är en överlevnadsfråga för rennäringen. Regeringens ansvar är att på ett lämpligt sätt agerar i enlighet med Sveriges nationella och internationella åtaganden gentemot det samiska folket. Målet måste vara att säkerställa en grundtrygghet för rennäringen.
-Ruvhten Sijte är inte beredd att betala för renbetet.