Från siida till sameby
Samebyn som administrativ enhet för rennäringen är en skapelse från 1971 men med en traditionsrik historia.
Under 1600-talet bryts det äldre samiska samhällssystemet baserat på siiddan sönder och ett nytt etableras.
Den gamla siidaordningen var det samiska jägarsamhällets sätt att lösa sina egna inre angelägenheter.
- Fördelning av jaktmarker och fiskevatten till siidans familjer
- Domstolsfunktion -för att lösa interna tvistemål
- Underhåll och skötsel av gemensamhetsanläggningar för vildrensjakt (fångsgropsystem)
Siidan hade alltså såväl en social som näringsekonomisk uppgift, anpassad till jägarsamhällets behov.
Siidaorganisationen växte fram utifrån människornas krav på ordning och reda. Av någon anledning så är människan intelligent nog att skapa organisatoriska former för ordning . Intelligent nog att motverka anarki.
Siidan finns med som ett begrepp igenom hela den samiska historien. Men efterhand så har den fått nytt innehåll. Den minskade tillgången på vildren i kombination med nationalstaternas förändrade politik gentemot samerna och ett nytt skattesystem ledde till förändringen. Samerna var tvingade att hitta nya försörjningssätt.
De ökar på sina tamrenflockar och från 1600-talet blir renskötseln huvudnäring. Ett nytt administrativt och socialt samarbete bland renskötarna tar då form och den långa historiska vandringen till dagens samebyar tar vid.
Renskötselområdet i Sverige är idag uppdelad i 51 samebyar, som sträcker sig från Karesuando i norr till Idre i söder. De flesta samebyar flyttar med renarna mellan vinterbeteslanden i skogsområdet till sommarbeteslanden i fjällen och kallas då för ”fjällsamebyar”. Ett tiotal samebyar bedriver renskötsel året om i skogslandet och betecknas följdriktigt för ”skogssamebyar”.
Samebyn idag är att likna vid en ”ekonomisk förening” för enskilda rennäringsutövare som bedriver renskötsel inom samebyns betesområde. Samebyn är organisatoriskt detaljreglerad i lag, Rennäringslagen 1971.
Samebyn är också ett geografiskt område, som sträcker sig i öst-västlig riktning, indelad i sommar-, vår-, höst- och vinterbetesmarker. Längdsträckningen för fjällsamebyar kan variera från fem till 20 mil, från sommarlandet till vinterlandet, medan skogssamebyar är något rundare till formen.